Har du fått vattenanalysresultatet men är osäker på de olika ämnena?

Här kan du finna mer information om de vanligaste kemisk-fysikaliska- och mikrobiologiska kriterierna. Vi går kort igenom varje ämne och dess gränsvärden.

Kemisk-fysikaliska kriterier

Gränsvärden och mer information finner du också iLivsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten!

Färgtal

Ett vattens färg orsakas vanligen av multnande växtdelar, humusämnen eller
av järn. Höga manganhalter kan medföra gråsvart vatten. Färgat vatten
innebär ingen hälsorisk men ger ett mindre tilltalande utseende.
Färgtalet bör helst vara under 30.

Nitritkväve (nitritnitrogen)

Halter över 0,005 mg/l kan bero på förorening från avloppsvatten eller
gödsel men kan också bildas naturligt framförallt i djupborrade brunnar.
Vatten med halter över 0,05 mg/l skall inte ges till barn under ett års
ålder. Vatten med halter över 0,3 mg/l är otjänligt.

Grumlighet

Grumlighet kan utgöras av synliga partiklar eller opalescens, det vill säga
mycket små partiklar som ger vattnet en viss mjölighet. Orsaken till
grumligheten är i de flesta fall järnföreningar eller lera. Grumligheten kan
också tyda på att brunnen är otät.

Nitratkväve (nitratnitrogen)

Halter över 5 mg/l är anmärkningsvärda och kan orsakas av avlopp eller
gödslad mark. När halten överstiger 10 mg/l skall vattnet inte ges till
barn under ett års ålder.

Lukt

Vattnets lukt har ofta naturliga orsaker, till exempel jord, mossa, lera eller
sjövatten. Järnförekomst kan ge upphov till lukt som vid höga halter ibland
blir direkt motbjudande och brukar liknas vid lukten från rotfrukter eller
stall. Ett vanligt luktproblem, framför allt i djupborrade brunnar, är förekomst
av svavelväte som påminner om lukten från ruttna ägg.

Fosfatfosfor

Höga fosfathalter kan tyda på förorening från avlopp eller gödsling. Höga
fosfathalter kan också ha naturligt, geologiskt ursprung och kan
förekomma i djupborrade brunnar.

Konduktivitet

Konduktiviteten är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga och
stiger med ökad salthalt. Ledningsförmågan är i regel mindre än 100 mS/m.
Lägre konduktivitet är vanligt i grävda brunnar.

Klorid

Höga kloridhalter förekommer vid inläckage av saltvatten och i "relikt
havsvatten" som kan påträffas i djupborrade brunnar. Kloridhalter över
100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp. Halter över 300 mg/l
kan ge salt smak.

pH

pH-värdet visar balansen mellan vattnets sura och basiska beståndsdelar.
pH-värdet är i allmänhet mellan 6 och 8. Värden under 7 kan innebära risk för
korrosionsskador på rörledningar av metall. Lågt pH ökar risken för utlösning
av metaller ur ledningssystemet. Det är därför viktigt att spola ur
ledningarna på morgonen när vattnet stått stilla under natten.

Sulfat

Höga sulfathalter förekommer vid inläckage av saltvatten och i "relikt
havsvatten" som kan påträffas i djupborrade brunnar. Sulfathalter över
100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp. Halter över 200 mg/l
kan ge smakförändringar och övergående diarré hos känsliga barn.

Kemisk syreförbrukning COD (Mn)

Analysen ger ett mått på vattnets halt av organiska ämnen. Dessa består
vanligen av multnande växtdelar, så kallad humus. Dessa ämnen kan påverka
färg, lukt och smak. Hög halt kan tyda på att brunnen påverkas av ytvatten
eller föroreningar. Halten bör vara < 8 mg/l.

Fluorid

Fluoridhalter mellan 0,8 och 1,2 mg/l har kariesförebyggande effekt. Högre
fluoridhalter innebär risk för missfärgning av tandemalj. Det gör att
endast begränsade mängder bör ges till mindre barn. Vatten med
fluoridhalt över 6 mg/l är otjänligt för matlagning och dryck.

Totalhårdhet, kalcium och magnesium

Totalhårdheten anger summan av kalcium och magnesium i vatten. Vatten
med låg totalhårdhet kallas mjuka och vatten med hög totalhårdhet hårda.
Mjukt vatten innebär risk för metallangrepp medan vatten med hårdhet
högre än 15 °dH innebär risk för utfällningar i kärl och ledningar samt
skador på textilier vid tvätt.

Natrium

Höga natriumhalter förekommer vid inläckage av saltvatten och "relikt
havsvatten" som kan påträffas i djupborrade brunnar. Halter över
200 mg/l kan påverka vattnets smak.

Alkalinitet

Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga, det vill säga vattnets
förmåga att motstå försurning. Tillsammans med pH och hårdhet har
alkaliniteten betydelse för vattnets metallangripande egenskaper.
Alkaliniteten bör vara högre än 60 mg/l.

Kalium

Särskilt i brunnsvatten kan höga kaliumhalter tyda på föroreningspåverkan.
Förhöjda halter kan också ha naturliga geologiska orsaker. Halter över
12 mg/l är anmärkningsvärda.

Järn

Järn är vanligt i grundvatten och kan ge upphov till utfällningar och smak.
Järnhalten bör vara under 0,5 mg/l. Problem kan dock uppstå vid såväl
lägre som högre halter. Förekomst av järn medför ingen hälsorisk,
men kan ge missfärgning av tvätt och sanitetsporslin samt
igensatta ledningar.

Aluminium

Aluminium kan lösas ut ur marken vid lågt pH. Förhöjda halter kan
förekomma i slam i nyborrade brunnar. Aluminiumhalten är normalt under
0,2 mg/l. Halter över 0,5 mg/l är anmärkningsvärda.

Mangan

Mangan förekommer också ofta i grundvatten och ger i huvudsak samma
problem som järn. Mangan kan ge beläggningar i ledningar som när de
lossnar ger missfärgat gråsvart vatten. Manganhalten bör vara
lägre än 0,3 mg/l.

Radon

Radon förekommer naturligt i grundvattnet och höga halter kan påträffas i
främst djupborrade brunnar. Förtäring av radonhaltigt vatten kan medföra
hälsorisk särskilt för små barn. Radonhalten bör understiga 100 Bq/l.
Vatten med halter över 500 Bq bör avluftas genom kokning eller vispas
kraftigt innan det ges till barn under 5 år. Överstiger radonhalten 1000 Bq är
vattnet otjänligt till dryck och matlagning.

Ammoniumkväve (ammoniumnitrogen)

Förhöjda halter kan tyda på föroreningar från avloppsvatten eller gödsel.
Förhöjda halter förekommer också naturligt med mycket järn eller humus.
Halter över 0,4 mg/l anses anmärkningsvärda.

Koppar

Genom korrosion kan koppar utlösas ur ledningar vilket ofta har samband
med lågt pH. Kopparhalten bör understiga 0,2 mg/l efter ordentlig spolning.
Koppar kan orsaka gröna utfällningar på sanitetsporslin och ibland
grönfärgning av ljust hår. Höga halter (över 2 mg/l) kan ha hälsovådliga
effekter. För att undvika koppar är det viktigt att spola ur vatten som varit
stillastående i ledningar under längre tid. Varmvatten kan ha höga
kopparhalter och skall inte användas till matlagning.

Mikrobiologiska kriterier

Heterotrofa bakterier

Heterotrofa bakterier ger en uppfattning om det totala bakterieinnehållet i
vattnet. Förhöjda värden kan bero på inläckande ytvatten och/eller på
otillräcklig vattenomsättning. I nya brunnar är det inte ovanligt med ett högt
antal heterotrofa bakterier men antalet brukar sjunka efter en
tids användning.

Mikrosvamp

Avser summan av jäst- och mögelsvamp. Mögel korreleras i första hand till
lukt- och smakproblem men kan även indikera risk för
överkänslighetsreaktioner. Jästsvamp orsakar sällan något annat än
tekniska problem. Gränsvärden saknas för brunnsvatten.

Koliforma bakterier

Koliforma bakterier förekommer i tarmkanalen hos djur och människor men
finns också naturligt i jord och vatten. Brunnar anlagda i sprickigt berg
eller genomsläppliga jordlager kan förorenas via otäta brunnsväggar.

Aktinomyceter

Sätts i första hand i samband med lukt- och smakproblem.

Escherichia (e-coli)

E-coli finns normalt i tarmkanalen hos människor och varmblodiga djur.
Förekomst av bakterien i vattnet tyder på påverkan från avlopp, gödsel eller
liknande. Om e-coli påvisas kan man inte utesluta förekomst av
sjukdomsframkallande bakterier och/eller virus.