Salt smak i vattnet upptäcks ofta genom att kaffe eller te inte smakar som det ska, och kan bero på flera saker – men först reder vi ut vad saltet i dricksvattnet egentligen är.

När man pratar om salt smak i dricksvatten (grundvatten) menas oftast natriumklorid.

I vår vattenanalys mäts både natrium- och kloridhalten enskilt och har sina egna riktvärden.

Natriumklorid i förhöjda halter kan bero på att själva grundvattnet innehåller salt, men kan också komma från en yttre påverkan från avlopp som innehåller saltvatten eller vatten från saltade vägar som rinner in i brunnen.

Har du en djup, bergborrad brunn, kan saltsmaken komma av att relikt grundvatten tränger upp i brunnen. Relikt grundvatten är saltvatten från istiden som finns kvar djupt ner i marken. Är du bosatt i närheten av havet kan natriumkloridhalten i vattnet bero på att havsvatten läcker in i brunnen.

 

Salt ger problem med smak, skador på rör och kan ge högt blodtryck

Gränsvärdet för klorid är 100 mg/l, men smakförändringar brukar inte upplevas förrän halten ligger upp emot 300 mg/l. Natrium ger salt smak redan vid 200 mg/l. Oftast låter man kloridvärdet stå för salthalten i vattnet eftersom den är mer lättrörlig då den, olikt natrium, inte fastnar på partiklar. Natrium förekommer endast i föreningar med andra ämnen.

En hög salthalt i dricksvattnet kan inte bara orsaka otrevlig smak utan kan också ge upphov till skador på rör, varmvattenberedare och hushållsmaskiner (redan vid kloridhalter på 100 mg/l). Förhöjda halter av klorider kan fräta på rörledningar och då även påskynda rostangrepp. Dricker du vatten med höga natriumhalter ökar också risken för högt blodtryck.

Salt smak i vattnet tas bort genom avsaltning i processen omvänd osmos. I en omvänd osmosanläggning förs förbehandlat vatten, med hjälp av en högtryckspump, in i osmosmembranen. Trycket pressar då 50–75 % av vattnet genom membranen, som håller tillbaka 95–99 % av vattnets salter. De uppsamlade salterna förs sedan ut i avloppet.