Vad är Mangan?
Mangan är ett grå-vitt metalliskt grundämne (Nr 25), som förekommer naturligt i berggrunden och sprids via grundvattnet. Det används ofta i legeringar med järn i till exempel rostfritt stål, ibland används manganföreningar även i glasyrer. Mangan är det tolfte vanligaste grundämnet i jordskorpan.
I naturen förekommer mangan främst i oxider, karbonater och silikater. Olika typer av manganföreningar kan även förekomma i batterier, glas, fyrverkerier, och gödningsmedel. Det kan även finnas naturligt i bl.a. brunnsvatten, fullkornscerialier, nötter, baljväxter och bär.
Hur får vi i oss mangan?
Mangan som näringsämne behövs i små mängder och deltar exempelvis i kroppens omsättning av kolhydrater och protein.
Eftersom mangan utgör en betydande andel i stål kan inhalation ske vid svetsning. Vi kan även få i oss mangan genom dricksvattnet. I det kommunala dricksvattnet är gränsvärdet för mangan 0,05 milligram/l. För privata brunnar finns ett riktvärde på 0,3 milligram/l och WHOs hälsobaserade riktvärde är 0,4 milligram/l. De högsta vattenhalterna av mangan finns i allmänhet i bergborrade brunnar, men måttligt förhöjda halter kan även förekomma i grävda brunnar.
Höga halter av järn och/eller mangan leder som regel till missfärgningar samt avvikande lukt och smak vid kontakt med syre. Järn och mangan i sitt ursprungliga tillstånd kan inte uppfattas med blotta ögat förrän i kontakt med syre då järn och mangan fälls ut till synliga partiklar och avlagringar genom oxidering.
Är Mangan i vatten farligt och vad kan man göra åt det?
Manganhalter i nivå med det svenska riktvärdet för enskilda brunnar, 0,3 mg/liter, utgör sannolikt inte någon hälsorisk för vuxna och ungdomar. Det är troligen även lågt nog för att skydda barn över 0,5–1 års ålder från negativa hälsoeffekter, då det endast medför ett intag som motsvarar 15 procent av ett barns totala dagliga intag av mangan (ca 2 mg/dag). Foster och ammade spädbarn riskerar förmodligen inte heller att få några negativa hälsoeffekter vid dessa nivåer. (Fakta: Livsmedelsverket)
Risken för att överexponeras för mangan är högst för barn som får bröstmjölksersättning med höga manganhalter, antingen till följd av naturligt höga halter eller till följd av berikning eller beredning med manganhaltigt brunnsvatten. Men kroppen har ett eget reglersystem i tarmen för att bara så mycket som är nödvändigt ska tas upp från det vi äter och dricker. Därför innebär förhöjda halter av mangan i dricksvatten i regel ingen hälsorisk.
Hos små barn är dock detta system inte fullt utvecklat vilket gör att det finns en risk att de får i sig för mycket mangan från mat och dricksvatten. Barn som får modersmjölksersättning blandat med manganhaltigt vatten löper en viss risk för att få för mycket mangan. För hushåll med privata brunnar beräknas cirka 9 % av dessa (100 000 personer) ha brunnsvatten med manganhalter över WHO’s riktvärde. Om manganhalten i vattnet är högre än 0,4 mg/l bör vattnet inte användas när man blandar modersmjölksersättning.
Järn och mangan är som sagt inte farligt för brukaren men kan leda till förgiftning om koncentrationen är allt för hög och då framförallt hos barn. För mycket mangan kan påverka nervsystemet. Detta har visats hos yrkesexponerade personer som exponerats för höga manganhalter via inhalering. Mangan har länge ansetts vara en av de minst toxiska metallerna vid intag med vatten eller föda, eftersom tarmen reglerar upptaget.
Ett annat problem är att de avlagringar som bildas av järnoxid och manganoxid kan vara mycket svåra att få bort från sanitetsporslin. beläggning och avlagringar som fälls ut inuti rörsystemet och varmvattenberedare leder ofta till ett igensatt rörsystem med stora kostnader som följd.
Mangan i dricksvattnet? Då rekommenderar vi följande vattenfilter:
Järn och mangan i dricksvattnet är en av de mest vanligt förekommande problemen med borrade brunnar och förekommer även tillsammans med andra anmärkningar som en vattenanalys kan visa. Halten av järn och mangan kan inbördes skilja i koncentrat, därför ska man alltid analysera dricksvattnet regelbundet från sin vattentäkt.
Järn/ Manganhaltigt dricksvatten brukar upptäckas genom missfärgningar av tvätt, disk och sanitetsporslin. Järn och mangan uppstår oftast samtidigt och ger dricksvattnet en rostbrun färg och en otrevlig smak. En möjlig förklaring till om dricksvattnet luktar illa är mangan- och järnmetallernas lukt, som kan vara direkt motbjudande, dessa aktiveras i kontakt med syre.
En vattenanalys ger en tydlig bild av vilka ämnen som finns i vattnet och ger en bra utgångspunkt för ett korrekt val av järn- och manganfilter. Mangan och Järn är sällan ett isolerat vattenproblem. Ofta behövs järn/manganfilter i kombination med ett vattenfilter som även åtgärdar hårt vatten, lågt pH eller svavelväte. Aqua Invent har ett brett sortiment även med flera olika kombinationsvarianter.
