Har du fått vattenanalysresultatet men är osäker på de olika ämnena?

Här kan du finna mer information om de vanligaste kemisk-fysikaliska- och mikrobiologiska vattenkriterierna. Vi går kort igenom varje ämne och dess egenskaper.

Kemisk-fysikaliska kriterier

Gränsvärden och mer information finner du också iLivsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten!

Aggressiv kolsyra

Aggressiv kolsyra förekommer ofta i samband med lågt pH-värde. Den aggressiva kolsyran reagerar med rör och installationer, och orsakar skador som slutligen kan ge upphov till en vattenläcka. Om man har kopparrör, som oxiderar med den aggressiva kolsyran, ser man en grön beläggning i sanitetsporslinet. pH-värde under 6,5 anger att vattnet är försurat och med all sannolikhet innehåller aggressiv kolsyra.

Alkalinitet

Alkaliniteten bör vara högre än 60 mg/l då det minskar risken för korrosionsskador. Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga och har, likt problematik med pH-värde och hårdhet, betydelse för vattnets metallangripande egenskaper.

Aluminium

Aluminium kan lösas ut ur marken vid lågt pH-värde. Förhöjda halter kan
förekomma i slam i nyborrade brunnar. Aluminiumhalten är normalt under
0,2 mg/l. Halter över 0,5 mg/l är anmärkningsvärda.

Ammoniumkväve (ammoniumnitrogen)

Förhöjda halter kan tyda på föroreningar från avloppsvatten eller gödsel.
Förhöjda halter förekommer också naturligt med mycket järn eller humus.
Halter över 0,4 mg/l anses anmärkningsvärda.

Antimon

Halvmetalliskt grundämne som finns i mascara och batterier. Antimon förekommer i förening med svavel, och är en indikation om förorening från industrier, soptippar eller rötslam. Långvarigt intag i höga halter kan orsaka förändringar i blodets kemiska sammansättning.

Arsenik

Arsenik kan förekomma i bergborrade brunnar, men kan också förekomma vid förorening från exempelvis träimpregneringsindustrier. Arsenik är cancerogent.

Bly

Bly i dricksvattnet beror antingen på en utomstående förorening eller att VA-installationen är av en gammal modell som innehåller bly. Över tid kan ett intag av bly orsaka skador på blodbildning och nervsystemet. Små barn och gravida är extra känsliga.

Bor

Bor är en mineral som hjälper kroppen att ta upp kalcium. Anmärkning på vattnet görs vid halter över 1,0 mg/l, då förhöjda halter kan innebära att risken för att vattenburen smitta ökar. Höga halter av bor kan orsaka förgiftning, och enligt en forskningsstudie från Karolinska institutet kan intag av höga halter Bor under lång tid kan påverka fosters storlek. Även risken för testikelskada ökar vid intag av bor.

Fluorid

Fluorid finns naturligt i berggrunden. Ett högt intag av fluorid under en längre tid kan orsaka skelettskador, och ett sjukdomstillstånd som kallas osteofluoros. Osteofluoros ger smärta och stelhet i leder och minskad rörlighet.
De flesta känner till att små mängder fluor är bra för tänderna. Fluoridhalter mellan 0,8 och 1,2 mg/l har kariesförebyggande effekt, men högre fluoridhalter innebär risk för missfärgning av tandemalj och kan istället ha motsatt effekt på tandhälsan. Endast begränsade mängder bör ges till mindre barn som är extra känsliga. Vatten med fluoridhalt över 6 mg/l är otjänligt för matlagning och dryck.

Fosfatfosfor

Höga fosfathalter kan tyda på förorening från avlopp eller gödsling. Höga
fosfathalter kan också ha naturligt, geologiskt ursprung och kan
förekomma i djupborrade brunnar.

Färgtal

Ett vattens färg orsakas vanligen av multnande växtdelar, humusämnen eller av järn. Höga manganhalter kan medföra gråsvart vatten. Färgat vatten innebär ingen hälsorisk men ger ett mindre tilltalande utseende. Färgtalet bör helst vara under 30.

Grumlighet

Grumlighet kan utgöras av synliga partiklar eller opalescens, det vill säga
mycket små partiklar som ger vattnet en viss mjölkighet. Orsaken till
grumligheten är i de flesta fall järnföreningar eller lera. Grumligheten kan
också tyda på att brunnen är otät.

Järn

Järn är vanligt i grundvatten och kan ge upphov till utfällningar och smak.
Järnhalten bör vara under 0,5 mg/l. Problem kan dock uppstå vid såväl
lägre som högre halter. Förekomst av järn medför ingen hälsorisk,
men kan ge missfärgning av tvätt och sanitetsporslin samt
igensatta ledningar.

Kadmium

Kadmium kan förekomma naturligt i surt grundvatten, men kan också komma från förorening från gödningsmedel. Kadmium är skadligt för njurarna.

Kalcium

Kalcium är ett viktigt grundämne som bidrar till skelett- och tanduppbyggnad och förekommer naturligt i råvatten. Kalcium bildar tillsammans med magnesium vattnets hårdhet, och har ett gränsvärde på 100 mg/l. Höga halter kan ge skador på textilier vid tvätt och ger utfällningar i rör och sanitetsporslin.

Kalium

Särskilt i brunnsvatten kan höga kaliumhalter tyda på föroreningspåverkan.
Förhöjda halter kan också ha naturliga geologiska orsaker. Halter över
12 mg/l är anmärkningsvärda.

Kemisk syreförbrukning COD (Mn)

Analysen ger ett mått på vattnets halt av organiska ämnen. Dessa består vanligen av multnande växtdelar, så kallad humus. Dessa ämnen kan påverka färg, lukt och smak. Hög halt kan tyda på att brunnen påverkas av ytvatten eller föroreningar. Halten bör vara < 8 mg/l.

Klorid

Höga kloridhalter förekommer vid inläckage av saltvatten och i "relikt
havsvatten" som kan påträffas i djupborrade brunnar. Kloridhalter över
100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp. Halter över 300 mg/l
kan ge salt smak.

Konduktivitet / Ledningstal

Konduktiviteten är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga och
stiger med ökad salthalt. Ledningsförmågan är i regel mindre än 100 mS/m.
Lägre konduktivitet är vanligt i grävda brunnar.

Koppar

Genom korrosion kan koppar utlösas ur ledningar vilket ofta har samband
med lågt pH. Kopparhalten bör understiga 0,2 mg/l efter ordentlig spolning.
Koppar kan orsaka gröna utfällningar på sanitetsporslin och ibland
grönfärgning av ljust hår. Höga halter (över 2 mg/l) kan ha hälsovådliga
effekter. För att undvika koppar är det viktigt att spola ur vatten som varit
stillastående i ledningar under längre tid. Varmvatten kan ha höga
kopparhalter och skall inte användas till matlagning.

Krom

Studier på intag av krom är bristfälliga. Krom förekommer i brunnar som förorenats.

Kvicksilver

Kvicksilver kan ge skador på njurar och det centrala nervsystemet (hjärnan). Små barn är extra känsliga.

Lukt

Vattnets lukt har ofta naturliga orsaker, till exempel jord, mossa, lera eller
sjövatten. Järnförekomst kan ge upphov till lukt som vid höga halter ibland
blir direkt motbjudande och brukar liknas vid lukten från rotfrukter eller
stall. Ett vanligt luktproblem, framför allt i djupborrade brunnar, är förekomst
av svavelväte som påminner om lukten från ruttna ägg. En annan källa till luktproblem är förekomsten av metangas eller att avloppsvatten kommit in i dricksvattnet.

Magnesium

Magnesium mäts i mg/l Mg och anses ha anmärkning då värdet är över 30. Magnesium ger smakförändringar i vattnet och bildar tillsammans med kalcium vattnets hårdhet. Magnesium i måttliga halter är hälsosamt för oss.

Mangan

Mangan förekommer också ofta i grundvatten och ger i huvudsak samma
problem som järn. Mangan kan ge beläggningar i ledningar som när de
lossnar ger missfärgat gråsvart vatten. Manganhalten bör vara
lägre än 0,3 mg/l.

Molybden

Molybden finns naturligt i jorden och ingår i enzymer som behövs för vår proteinomsättning. Höga halter kan dock vara skadliga för vår hälsa. Livsmedelsverket anger 0,01 mg per kg kroppsvikt och dag som högsta intag för en vuxen person.

Natrium

Höga natriumhalter förekommer vid inläckage av saltvatten och "relikt havsvatten" som kan påträffas i djupborrade brunnar. Halter över 200 mg/l kan påverka vattnets smak. Höga natriumhalter kan även förekomma vid avhärdning med jonbyte.

Nickel

Nickel är ett halvmetalliskt grundämne som finns naturligt i malmmineraler. Allergi mot nickel är mycket vanligt. Nickel kan komma in i dricksvattnet genom VA-installationer, eller att råvattnet förorenats av industrier.

Nitratkväve (nitratnitrogen)

Halter över 5 mg/l är anmärkningsvärda och kan orsakas av avlopp eller
gödslad mark. När halten överstiger 10 mg/l skall vattnet inte ges till
barn under ett års ålder.

Nitritkväve (nitritnitrogen)

Halter över 0,005 mg/l kan bero på förorening från avloppsvatten eller
gödsel men kan också bildas naturligt framförallt i syrefattiga djupborrade brunnar.
Vatten med halter över 0,05 mg/l skall inte ges till barn under ett års
ålder. Vatten med halter över 0,3 mg/l är otjänligt.

pH

pH-värdet visar balansen mellan vattnets sura och basiska beståndsdelar.
pH-värdet är i allmänhet mellan 6 och 8. Värden under 7 kan innebära risk för korrosionsskador på rörledningar av metall. Lågt pH ökar risken för utlösning av metaller ur ledningssystemet. Det är därför viktigt att spola ur ledningarna på morgonen när vattnet stått stilla under natten.

Radon

Radon förekommer naturligt i grundvattnet och höga halter kan påträffas i
främst djupborrade brunnar. Förtäring av radonhaltigt vatten kan medföra
hälsorisk särskilt för små barn. Radonhalten bör understiga 100 Bq/l.
Vatten med halter över 500 Bq bör avluftas genom kokning eller vispas kraftigt innan det ges till barn under 5 år. Överstiger radonhalten 1000 Bq är vattnet otjänligt till dryck och matlagning. Farligast är Radon att inandas då det kan orsaka lungcancer.

Selen

Selen finns som grundämne i jorden. Vi behöver selen för vårt immunförsvar och cellskydd. Selen i för höga doser är dock giftigt. Man kan få problem med mag- tarmkanalen och ett långvarigt intag kan orsaka leverskador. Hår och naglar växer också sämre vid ett högt intag av selen.

Sulfat

Sulfathalter över 100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp. Halter över 200 mg/l
kan ge smakförändringar och övergående diarré hos känsliga barn.

Totalhårdhet, kalcium och magnesium

Totalhårdheten anger summan av kalcium och magnesium i vatten. Vatten
med låg totalhårdhet kallas mjuka och vatten med hög totalhårdhet hårda.
Mjukt vatten innebär risk för metallangrepp medan vatten med hårdhet
högre än 15 °dH innebär risk för utfällningar i kärl och ledningar samt
skador på textilier vid tvätt.

Uran

Uran förekommer naturligt i berggrunden. Intag av uran kan försämra funktionen i njurarna.

Zink

Zink är den minst farliga av tungmetallerna och är även den viktig för vår hälsa, bland annat som beståndsdel i olika enzymer. För höga halter kan dock vara skadliga. Oftast förekommer zink i samband med höga pH-halter i vattnet.

Mikrobiologiska kriterier

Aktinomyceter

Sätts i första hand i samband med lukt- och smakproblem.

Escherichia (e-coli)

E-coli finns normalt i tarmkanalen hos människor och varmblodiga djur.
Förekomst av bakterien i vattnet tyder på påverkan från avlopp, gödsel eller
liknande. Om e-coli påvisas kan man inte utesluta förekomst av
sjukdomsframkallande bakterier och/eller virus.

Heterotrofa bakterier

Heterotrofa bakterier ger en uppfattning om det totala bakterieinnehållet i
vattnet. Förhöjda värden kan bero på inläckande ytvatten och/eller på
otillräcklig vattenomsättning. I nya brunnar är det inte ovanligt med ett högt
antal heterotrofa bakterier men antalet brukar sjunka efter en
tids användning.

Koliforma bakterier

Koliforma bakterier förekommer i tarmkanalen hos djur och människor men
finns också naturligt i jord och vatten. Brunnar anlagda i sprickigt berg
eller genomsläppliga jordlager kan förorenas via otäta brunnsväggar.

Mikrosvamp

Avser summan av jäst- och mögelsvamp. Mögel korreleras i första hand till
lukt- och smakproblem men kan även indikera risk för
överkänslighetsreaktioner. Jästsvamp orsakar sällan något annat än
tekniska problem. Gränsvärden saknas för brunnsvatten.